Igår var det föräldrarmöte i Timos klass, ikväll grillkväll på Irmas dagis och imorgon är det Veras lärare som bjuder in. Det är smått hysteriskt, men trevligt. Irma var stolt som en tupp över att ha hela familjen "hemma" på dagis.
Det är ett fint dagis med fin personal. Elisefred heter det och är nybyggt. Förskollärarna har fått vara med från första arkitektstrecket. Underbar idé, tycker jag. Förskolan är stor, men tack vare att alla 8 avdelningar strålar ut mot en egen gård och har en egen ingång känns den mycket mindre. Utanför de små gårdarna är de gemensamma ytorna - amfiteater, vilda gården, pallkragar, lekplatser, cykelgångar medmera. Ett fantastiskt bygge i funkisstil. Inomhus delar alla avdelningar på en ateljé och rörelserummet som ligger i mitten. Känns lite lyxigt, lite som om vi bor i USA och betalar tusentals kronor i månaden för en privatskola, men så är det bara maxtaxa och svensk välfärd i Skurup.
Egentligen är det viktigaste ju inte lokalerna, prylarna utan att fröknarna är mysiga och kärleksfulla. Och det är dem. Jag kan tycka att vår generation föräldrar blir lite väl nitiska i våra krav på allt möjligt när det gäller dagis. Om barnens självkänsla växer och de möter kärlek av de vuxna tycker jag att det är kännetecken nog för ett bra dagis. Men, oj vilket långt inlägg! Hoppas att ni står ut ; )/Kicki
Det är ett fint dagis med fin personal. Elisefred heter det och är nybyggt. Förskollärarna har fått vara med från första arkitektstrecket. Underbar idé, tycker jag. Förskolan är stor, men tack vare att alla 8 avdelningar strålar ut mot en egen gård och har en egen ingång känns den mycket mindre. Utanför de små gårdarna är de gemensamma ytorna - amfiteater, vilda gården, pallkragar, lekplatser, cykelgångar medmera. Ett fantastiskt bygge i funkisstil. Inomhus delar alla avdelningar på en ateljé och rörelserummet som ligger i mitten. Känns lite lyxigt, lite som om vi bor i USA och betalar tusentals kronor i månaden för en privatskola, men så är det bara maxtaxa och svensk välfärd i Skurup.
Egentligen är det viktigaste ju inte lokalerna, prylarna utan att fröknarna är mysiga och kärleksfulla. Och det är dem. Jag kan tycka att vår generation föräldrar blir lite väl nitiska i våra krav på allt möjligt när det gäller dagis. Om barnens självkänsla växer och de möter kärlek av de vuxna tycker jag att det är kännetecken nog för ett bra dagis. Men, oj vilket långt inlägg! Hoppas att ni står ut ; )/Kicki
An evening at Irma´s kindergarten, socialzing with the other kids and parents. Nice.
Klart vi står ut. Tack och kram / Anna
SvaraRaderaTack, Anna! Ibland springer tangenterna iväg... /Kicki
SvaraRadera