Jag har hela huset för mig själv. Övriga familjen är hos farmor och farfar. Jag brukar njuta stort av att få vara själv, men just nu vill jag inget hellre än att huset ska fyllas av ungar, rummen bli stökiga, höra deras non-stop-pratande, tramset, flamset, kiven, ja allt det där som brukar vara. Jag ska försöka stå ut till fredag när vi är fulltaliga igen. Skärpning! Njut! De kommer tillbaka! /Kicki
onsdag 30 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag känner din känsla! Så har jag det varannan vecka, men som du skriver så försöker jag njuta av att bara vara vuxen fast det är rysligt svårt när man saknar de små söta.♥
SvaraRaderaJobbigt! Jag har tänkt mycket på mina vänner som har det så här ofta. Jag vet inte om man vänjer sig, men är glad att få se dem snart.
SvaraRaderaNix, vänjer sig gör man aldrig men man blir bättre på att utnyttja sina möjligheter!♥
SvaraRaderavar kan man hitta mumintältet?
SvaraRadera