Idag hände det som vi har varit så glada för att vi sluppit, fritt fall i stentrappan. Irma snart 3, ramlar i djävulstrappan från översta trappsteget ända ner till hallgolvet. Gallskrik. Mörbultad. Besök på akutmottagningen, Lasarettet i Ystad. Nu är vi hemma igen, allt OK, men vi ska väcka henne var fjärde timme och hålla koll på kräk, huvudvärk och onormal trötthet. Stackars liten. /Kicki
Usch. Det där var inget skojigt. Hoppas hon mår bättre snart.
SvaraRaderaSjälv knuffade jag en jämnårig pojke (4 år) nerför en brant trätrappa ner i ett rött tegelgolv. Jag vet inte om han eller jag blev mest skakad av den upplevelsen. Vi överlevde bägge två. Men min ångest gnager än. Vet inte varför jag gjorde så.
Huvaligen. Så skönt att det gick bra!
SvaraRaderaKusligt. Skönt att det verkar ha gott bra. Tröst, kärlek och många (mjuka) kramar är bra medicin.
SvaraRaderaKära hjärtat, stackars liten Irma! Hoppas att hon kryar på sig snabbt.♥
SvaraRaderaUsch, vad otäckt! Just detta är jag orolig för varje dag med vår branta trappa... Vilken tur att en barnakropp, trots allt, är väldigt mjuk...Många tankar till hela familjen!
SvaraRadera