fredag 30 april 2010

Kolonijäveln - mitt privata helvete (och paradis)!

Läste i någon månadstidning att trendiga svenkar har koloni. Undrar om jag och maken tillåts ingå i denna trendgrupp, med tanke på vår kolonistugas skick...? Mitt förhållande till vår koloni är väldigt dubbel, jag älskar och hatar den. Älskar att drömma om hur fint det ska bli är vi äntligen fått tid att fixa iordning den. Hatar att det alltid tar så mycket längre tid än vad man tror. Och att det regnar in. I-landsproblem kan man också kalla det... /Emme
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

3 kommentarer:

  1. Linda30 april 2010 kl. 16:00

    Jag känner igen det där att man vill att allt ska blir färdigt hellst igår. Pengar och tid sätter ofta käppar i hjulet. Vi försöker ta det lite lugnt med renoveringarna härhemma. Det har gått ganska bra även om de flesta kompisar river ut kök och badrum så det ryker. Nu ska vi dock sätta igång med en köksrenovering och då känner jag direkt hur ivern slår till. Jag får liksom puls bara jag tänker på hur lång tid det är kvar innan allt är klart. Och absolut detta är inget annat än I-lands bekymmer. Er kollonistuga är ursöt. Knepet är nog att försöka att tycka att resan fram till det färdiga resultatet är helt ok och ha delmål.

    SvaraRadera
  2. Petchie7530 april 2010 kl. 20:39

    Åh, vilken söt kolonistuga!! Men jag förstår frustrationen! Tålamod... Vi kollar hus i Bryssel och många av husen är i typ samma skick som er kolonistuga. Man får ha mycket fantasi för att se potentialen, tur att vi båda har det. Tålamod är det lite mindre av.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  3. Emme1 maj 2010 kl. 12:48

    Ni har så rätt... :) Tack för tänkvärda ord!

    /Emme

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)